Välkommen till Ingelas blogg

Titeln på min rubrik är också titeln på en bok som jag lyssnar på  just nu, det är Karin Wahlberg som har skrivit den. Den handlar om människorna runt ett lasarett i Sverige på 50-talet när polioepidemin härjar som värst. Jag som jobbat på sjukhus sedan jag var 18 år känner igen mig i väldigt mycket och ändå började jag jobba mer än 20 år senare än när boken utspelar sig. Konstigt nog var det väldigt mycket som var lika dant på mitten av 70-talet. Boken har fått mig att ta fram mina gamla dagböcker och läsa hur det var när jag började som sjukvårdsbiträde. Jag började när jag precis fyllt 18 år och jag fick gå några dagars kurs i att ta puls och blodtryck samt att lära mig bädda sjukhussängar. Sen blev man utslängd i verkligheten och fick gå runt på de flesta avdelningarna. Jag fick sitta vak hos dödssjuka, fick sköta om små barn med kikhosta, var på långvården och var helt slut när jag kom därifrån sedan fick man vara i badet och bada patienter hela dagarna, när man kom därifrån var man också helt slut och hade ont i ryggen.

När jag läser mina dagböcker i dag kan jag inte fatta att man tillät en helt outbildat person utföra de uppgifter man fick göra. Där har det i alla fall hänt mycket sedan den tiden. Tyvärr finns det inga sjukvårdsbiträden kvar längre och det tror jag var ett misstag att ta bort, men man skulle ju förstårs ha sin sjukvårdsbiträdeskurs innan man började jobba. Jag fick den när jag jobbat ett år då fick jag gå 8 veckors utbildning.

När jag började jobba var det också en helt annan hierarki än det är i dag. Jag minns på ett ställe hade överläkaren en egen sittplats i fikarummet och råkade man sätta sig på den och han kom in så stod han och stirrade på en utan att säga någonting tills man flyttade på sig. Sedan fick läkarna röka i fikarummet och det fanns rökrum för patienter och övrig personal på avdelningarna. Fast jag inte rökte så stod man i rökrummet för det var ju där man fick höra saker och ting, och om man satt vak och min patient ville röka så var det ju bara att följa med. Taket i rökrummet var alldeles gult och äckligt minns jag.

När man gick runt på olika avdelningar som jag gjorde då fick man också finna sig i att byta avdelning kanske både två och tre gånger på ett arbetspass. På den tiden låg infektionskliniken på ett ställe, långvården på ett annat och stora sjukhuset på ett tredje ställe och det var långt till långvården när man skulle dit på vintern och det var > 20 grader kallt. Men man gjorde snällt som man blev tillsagd. Jag tyckte att jag tjänade bra, fick ut ca 2000 kr när hyran var betald. Det kostade 30 kr att tanka upp min WV bubbla och 10 kr att åka någon km med taxi i stan.

Boken "Än finns det hopp" är väldigt bra så läs den om ni har möjlighet.